Höstdepression?
Jag vet inte vad som hänt, bara att något känns annorlunda sen i söndags. Har svårt att hitta glädje, har lättare än vanligt till tårar. Känner en oerhörd stress och nästan ångest, stundtals tryck över bröstkorgen...
Som igår, Linda ringer och undrar om vi inte kommer till simskolan...
-Jo, klart vi gör det!! (Knäpp fråga liksom!)
-Jamen,var är ni då, klockan är fyra!
- Men Linda den är bara fyra.
Men söta Jolene, det är måndag och simskolan börjar 16.00!!!!!!!!
(Albin hann bada i max 10 min av 30 möjliga)
I natt sov jag fruktansvärt lätt mellan 23.00-02.17...Då var Nellie orolig så jag gick upp till henne, stoppade om henne och sen tillbaka till sängen. Simoncelli, stackars hans familj och "kolleger", hatar döden! Tiden går, tankar snurrar fortare och fortare.. Klockan med sitt starka sken bländar mig med sitt 03.24... Vad är det som har hänt, jag hatar att vara sen och nu klarade jag inte av att ta mej till simskolan??? Jag älskar min familj och att vara hemma med dem, varför är jag stressad??? 03.48....Varför har inte vi en brevlåda utanför vårt hus så vi kan få ta del av BT-erbjudanden? Har jag blivit en människa man tar för given??? Att jag alltid finns här?
När klockan är 04.30 ger jag upp! Smyger ner och startar kaminen, sätter på x antal koppar i kaffebryggaren, går in på toa och borstar mitt hår samtidigt som jag betraktar mitt trötta ansikte medans tårat sakta rinner ner för kinderna.
Mitt korthus har rasat och jag vet inte om jag kan bygga upp det igen..........
<3 Imorgon känns det säkert bättre igen <3
