Vajfö dååå?
När det äldsta lämnat "varför-då-åldern" är det dags för nästa. Detta ständiga vajfö-dåå till allt man säger. I början är det ganska charmigt och man tycker det är bra att barnen frågar för att de vill ha svar. Om man går efter min filosofi att barnen alltid ska bli sedda och att de ska få bekräftelse att man hört dem, ja då kan det lätt bli tjatigt fort...
-Mamma, vad är det?
-En virknål som jag precis lagade din väska med, som du bad mej göra, svarar jag.
-Vajfö dåå?
