Konflikträdda kräk,
det är vad mänskligheten är.
Eller i alla fall vi svenskar!!! Drar inte alla över en kam men jag tror det händer de flesta någon gång under sin livstid. Att vi väljer den lätta vägen fast den inte är den rätta.
Det som gör mej ledsen är att vi för över detta till våra barn. "Det spelar ingen roll att du sköter dej, gör som ledare säger m.m. för det är ändå du som får maka på dej, du som inte får smaka på kakan, när de andra är majoritet och de inte lyssnar och gör fel".
När jag idag såg min son bli drabbad av detta fenomen, att en ledare flyttar på honom, som gjort rätt, för att det antagligen är lättare än att flytta på 5 andra ungar ( som inte en enda jävla gång kan lyssna på vad ledarna säger) fick hans personlighet sej en törn. Snabbt var jag där vid hans sida för att be honom fortsätta vara som han är, att det inte är hans fel. Men tårarna rinner efter hans kinder och jag kan bara be till högre makter att jag kan guida honom rätt, att gå rakryggad och lita på sej själv-genom hela livet.
