The girl with the fiery temper....
...is mine!!!!
Jag sitter här vid köksbordet nu och funderar på hur hon lyckades den här gången, vad som gick fel i hennes värld nu. Pyret astrött, ok jag lägger henne i vagnen först och tar de andra två som ska till KB efter (brukar göra tvärt om annars). Kanske var det redan där det blev fel?
När jag sen tar fram termobyxer te'na svartnar ögonen och snabbt som blixten kommer det "Jag vill inte ha tejmobysserna". Men nu var det så att ni var ute förrut och overallen blev blöt.... Men det var redan kört. "Jag vill inte ha på mej den här fleecetröjan, jag gillar inte svart", "Jag vill inte gå ut nu", "Jag vill inte ha mössa, ska ha keps"... und so weiter!!!!!!
(Måste bara tillägga att jag e rätt grym på fraser på andra språk, UTAN GOOGLE-ÖVERSÄTTNING bör tilläggas)
Efter att ha tjafsat med unga damen i ca 5 min och man har en tid att passa, samtidigt som den jääfffla äggklockan piper för att brödet e klart (självförvållat men ändå), tröttnar the mother with the fiery temper...
-DET BLIR FAAN INGEN BARNTIMMAR FÖR DEJ IDAG, GÅ UPP OCH LÄÄÄÄÄGG DEJ!!!!
-JAG SKA VIIIIST TILL BARNTIMMAR, SKA INTEEEEEE SOOOOOVA, vrålar ungen tillbaka.
Många djupa andetag senare är vi alla utanför dörren, pulserandes i detta förbannade helvete som trillat ner från himlen under natten och HELT förstört mina vårkänslor, på väg till KB. Då kommer nästa:
-JJAG VILL INTE GÅ TILL BARNTIMMARNAAAA; JAG VILL SOOOVVVAAA!
Men va faan, vad jag än gör idag efter lunch..... drar ett djupt andetag eller kanske två.
Tillslut är vi framme vid KB, Abbe går in medans unga damen vägrar.
Vad händer då?
Jo, då ska inte A gå till KB för han klarar sej inte utan unga damen idag, säger han med tårar i ögonen.
20 min senare är jag äntligen hemma, SJÄLV! Tillsammans, efter mycket spring fram och tillbaka, gick mina älskade barn in till fröken. Unga damen med en napp i munnen som hon lovade att lägga i väskan efter samling, A glad över att få ta hand om sin syster....
Tänk att ha det så här varje morgon om de gick på förskola. Hur skulle jag kunna sköta mitt jobb utan att känna mej sorgsen i hjärtat???
