Underbar vårdag
Linda T, jag lovar att jag lite längre fram i detta inlägg ska skriva om UL och Snobben men först hur vi som lever under solen haft det idag ;)
Grymt segstartad imorse alltså. Men till slut lyckades jag få på mej själv och barnen tillräckligt med kläder för att ta oss till mataffären. Även om jag just nu tycker mat är bland det tråkigaste som finns måste ju de andra ha det. Frågade Abbe vad han skulle vilja ha för mat, om han saknar ngt. Efter en stunds betänketid kom svaret: fiskpinnar!!!! Öh, en gång vart annat/tredje år köper jag det och ungen saknar det!!!! Så det var bara för mej att köpa det då. För att kompensera mitt "dåliga samvete" över halvfabrikat (har försökt göra egna pinnar en gång och det åt han knappast så bra) gjorde jag en egen majonnäs till såsen ;)
I affären fick Nellie ett bryt, hon gick runt och ganska högt sa "SEENAPPPIII" varpå Abbe gapskrattade åt henne och hon stämnde in. Så gick de runt i halva butiken innan jag lyckades få de liiiite lugna medans vi skulle betala. Vårkänslor tro??
Idag hissar jag självscanning!!!
Hittade en jättegullig blomma som numera bor på mitt köksbord.
Lunch ute i trädgården för att sen dra till Barntimmarna. Under tiden Abbe & Kråkan var där gick jag och Pyret till lekplatsen här nere. Men vad gör ungen då? Hon smyger runt, petar med ena foten i sanden, viskar, ska sitta i mitt knä och gunga... En liten stund var hon uppe i rutchkanan och körde lite båt men åka den skulle hon inte... Hon är antagligen så van vid att ha sina syskon med att hon inte vet riktigt hur hon ska handskas med situationen. Får träna på det tror jag :)
Okej Linda då kör vi! Ultraljudet vi gjorde igår då. Barnens farmor var barnvakt, som vi för övrigt inte talat om något för än. Hon frågade inte heller varför hon behövde vara barnvakt...
Vägen till SÄS och väntan i väntrummet är en bergodalbana utan dess like för mej. I hate it!!! Hjärtat slår så hårt på mej att man bokstavligen ser min puls på tröjan. Oron över att Snobbens hjärta inte ska slå når sin kulmen kan man säga. Pappan konstaterar att väntrum på sådana här ställen INTE är anpassade för faderskapet, inte en "manlig" tidning så långt ögat når. Inte ens en skvallerblaska ;)
Så var det vår tur och på darriga ben går jag in i rummet. Sköterskan säger, som de alltid säger, att hon ska kolla lite först och talar sen om vad hon ser. Ganska så direkt när hon hittar Snobben talat hon om att hjärtat slår i alla fall och det kunde vi själva se. Minst en halvtimme höll hon på att grundligt kolla igenom Snobbens lilla kropp.
Från att ha haft 6 aug som Bf (enligt min cykel) blev det nu 18 aug... Var ju förberedd på det men det känns ändå segt. Men mina barn ska väl vara födda i de trakterna (19, 19 & 21 har de hittills pluppat ut på). Men av allt att döma ser Snobben ok ut.
Nu till något helt annat, här kommer en bild på ett redskap som helt klart är väldigt underskattat. Funkar till typ allt :)
Avslutningsvis en bild från när Lova hjälper sin far att åter skruva fast ett hjul till "plåtlådan" som har lossnat, igen.
